Att vara hockeyförälder...

"Vad händer i helgen då?"

Känns frågan igen från fikaborden på arbetsplatserna runt om? Svaret brukar bli lika vanligt som frågan.

"Det blir hockey i helgen..."

Är man hockeyförälder så är man. Då är det ingen sovmorgon på helgen eller lördagsshopping på stan. Istället ringer väckarklockan, på med termobyxor och mössa på huvudet, kaffet i termos och iväg till ishallen. Stora trunkar som rullas från bilarna och in i omklädningsrummet.

"Är alla skydden nerpackade?"
"Behöver skridskorna slipas?"
"När är det min tur att stå i kiosken?"

Vi ledare sköter mycket kring laget men som förälder så har man också en hel del att tänka på.

När de flesta kliver ur sängen, hämtar sin morgontidning, tar en kopp kaffe och njuter av helgledigheten i hemmets varma vrå. Så står man där som hockeyförälder i den kylslagna hallen, hör grillornas skär mot isen och känner den där speciella doften när en hockeylirare drar förbi.

För att inse glädjen i det här så räcker det nog inte med att säga att man gör det för barnens skull. Man måste själv känna en glädje och finna ett intresse i detta.

Hockey tar mer tid än andra idrotter. Det gör att man har sitt sociala liv här.

En god vän till mig som levt i hockeyvärlden i många år, både aktivt som spelare och som hockeyförälder till sina barn, sa så här:

"När säsongen är över i april får man gå runt och knacka på hos sina vänner och se vilka av dem som fortfarande finns kvar..."

Ishockey är en livsstil. Vi som har klivit på tåget har gjort det för att våra barn tycker att hockey är det bästa som finns och vi föräldrar gläds med dem och tycker det är lika roligt.